När jag vaknade imorse så vågade jag knappt gå ut ur mitt sovrum för att det knakade i golvet utanför rummet. Jag skulle ju vara ensam hemma?
Jag vågade mig ut ur rummet tillslut i alla fall för att upptäcka att jag faktiskt var ensam också. Jag antar att det bara är stugan som är gammal och gaggig och gillar att prata med mig.

Om en stund ska jag börja ta mig in till stan på något vis, och senare ska jag träffa Pierre. Vi ska på bio ikväll och det kommer bli super(!), förutom det faktum att jag kommer dö då vi ska se på skräckfilm. Men det är ju en helt annan sak.

Och förresten:
Grattis på födelsedagen Julia!