Hej och välkomna till mitt nya liv som spanjorska!
Okej, jag skojade. Jag är lika svensk som alltid, förutom det faktum att jag numera bor i en spansk familj i Spanien.

Jag skippar att skriva om allt hejdåande som skedde på Arlanda imorse, det var alldeles för jobbigt för att det ska få hamna här på bloggen. Istället börjar jag med att berätta om vad som har hänt mig senare under dagen!

Till att börja med mötte jag upp skolans kurator på flygplatsen i Malaga och så fick jag och tre andra tjejer skjuts till skolan. Där mötte vi upp med våra värdfamiljer, vilket var mycket spännande! Jag försökte sedan prata som en galning efter att ha fått den rekommendationen, men det kan man ju säga gick lite sisådär. Familjen lär inte ha förstått mycket av det lilla jag sa, hehe. Och inte förstår jag mig på dem heller. Men det gör nog inget, det blir bättre med tiden.
En sak jag stör mig otroligt mycket på är att man inte tar av sig skorna inomhus här. Här sitter man framför TV:n med skorna på, man går på toaletten med skorna på, man gör allt inomhus med skorna på förutom att ligga i sängen eller soffan. Gud så störande. Idioti är det. Så dumt!

Här i Fuengirola har det varit megavarmt i solen idag, vilket inte alls passar mig just nu eftersom jag är förkyld och har 38 graders feber. Så jag har hållit mig inomhus och packat upp väskorna osv under dagen. Senare på eftermiddagen tog jag en kort promenad för mig själv. Det var skönt att strosa runt ensam en liten stund faktiskt. Såklart hann jag upptäcka stranden också, la playa. Muy importante, muy importante. Sanden brände sönder mina fötter kan jag erkänna. Men jag ville inte börja springa eller så, för man vill ju inte visa att man är strand-nybörjare. Det går inte.
Senare fick jag åtminstone svalka av mina fötter och min feber litegranna i poolen på gården (PÅ GÅRDEN!!!). 
Middag åt vi inte förrän strax efter 10 och nu förväntar sig säkert mina värdföräldrar att jag ska vara vaken till typ ett eller något. No way. Nu blir det godnatt!

Nu är det snart slut på mitt sommarlov, och det har varit ett sjukt bra sådant!
Imorgonbitti lämnar jag den svenska höstkylan och åker jag iväg till flygplatsen för min 10 månaders resa till Fuengirola. Det känns jättejobbigt att säga hejdå till nära och kära, men ändå spännande att få prova på att leva ett helt annorlunda liv jämfört med det jag lever idag. 
Jag uppdaterar er om mitt nya liv när jag väl har anlänt till värmen. Ha det så bra!

 

 

Om det är någon som har fullt upp den här veckan så är det nog jag. Och det trots att jag fortfarande har sommarlov. Rätt sjukt. Men det är så mycket jag ska göra och vill hinna med innan jag åker.

Imorgon ska jag på ett möte på NIU topp 15, sen ska jag förbi skolan (Celsius) och fixa lite saker, efter det måste jag upp till Gränby en snabbis och sen ska jag gymma och simma. Blir nog skönt att få ett par saker avklarade.

Nu ska jag packa ner de sista höstkläderna i resväskan och sen ska jag krypa till kojs.

Sov gott allihopa!

Jag tänkte berätta lite mer om min Spanska familj som jag kommer bo i under året, då jag ännu inte har sagt speciellt mycket om den.

Familjen består av ett par i 30-årsåldern och en liten pluttis på 11 månader.
Mamma Sofia, pappa Miguel och lillebror Daniel.
Sofia är massös och kosmetolog (sminkös eller vad det nu innebär?) men mammaledig, och Miguel är sjukskriven på grund av en dålig fot. Daniel är söt som socker och kan krypa, men inte gå ännu. Förmodligen kan han gå när jag kommer till Spanien.
Familjen bor i en lägenhet och det finns pool på gården. Det tar ca tio minuter att gå till skolan och lika lång tid att gå till stranden. Tågstationen ligger ungefär 300 meter bort. Så himla nice kommer det bli!

Här är en bild på Sofia och Daniel...


Och här är en crazyface-bild på sötnosen själv!

Det känns bra att min älsklingspojk tog sig i mål välbehållen efter att ha kämpat utav helskotta i Kalmar Ironman. En galen prestation. Pierre är en sån himla fighter, så grym! Aaaah!

Ikväll har jag haft släktträff här hemma. Det var väldigt trevligt och det var kul att träffa alla på en gång! Det var dock en som saknades, och det var Pierre. Lite synd, men gör man en ironman så gör man. 
Presenterna som jag fick var jag inte alls beredd på. Jag ser dem som för tidiga födelsedagspresenter och jag vill tacka släkten så hemskt mycket för dem!
De passade bra i alla fall för nu kan jag köpa lite smågrejer som behövs innan jag åker. Perfekt!

Ikväll har jag fått leka lite med tussen Ebba också. En riktig sötnos!

Idag är en stor dag, inte minst för Pierre.

Under dagen har han kämpat sig igenom nästan en hel Ironman i Kalmar, och jag vet inte var jag ska ta vägen riktigt. Det är så nervöst! Jag sitter och ser på livetimingen där det verkligen syns hur trötta alla deltagare blir. Man märker när det går fort och när det går långsamt om man säger så, tiderna säger allt.
Nu har han ungefär en mil kvar av sitt avslutande marathonlopp. Så jävla galet. Ett marathon över huvud taget är coolt, men Pierre gör det efter 3,8 km simning och 180 km cykling. Så himla grym!

Hejja, hejja sista biten nu!

Nu håller vi alla tummar vi har för att han kommer i mål och lever och mår någorlunda bra! 

Gymmade på förmiddagen och sprang hem. Visst, det är bara dryga kilometern hem från Fyrishov, men det är bättre än inget. Nu ska jag äta något, göra mig i ordning och sen åka ner till stan för att träffa byggmästaren, m a o  Ronja Baumeister. Vi får väl se vad vi hittar på för nåt!

Idag har jag levt helt enligt planerna. Först gjorde jag absolut ingenting och sen simmade jag ett kort och kul pass.
Det märktes att vissa har börjat skolan idag, det var många på träningen (dock nästan inga från elitgruppen). Alla har kommit hem från sin semester verkar det som. Skönt att jag då har över två veckor kvar innan jag börjar skolan... 

Vi har fått tillskott i simmartruppen på Celsius också, vilket är kul! Välkomnar Leon, Angelica och Carl till the gang, om man säger så. Synd bara att jag själv lämnar truppen snart. Men i trean är jag tillbaka i the gang igen. Wohoo!

Nu ikväll har jag börjat lite mer seriöst med min packning inför resan. Vinterkläder (eller snarare höstkläder) och sånt kan jag ju packa redan nu då jag vet att jag inte kommer behöva dem innan jag åker. Det känns så konstigt, typ overkligt. Det är lite svårt att greppa vad som är på väg att hända.

Sooooo excited!

Idag har jag hängt med världens bästa kille, och jag har bara ett ord för det: mysigt. 
Han är så jävla mysig! Men jaja, nog om det.
Imorgonbitti (eller inatt egentligen) åker han till Kalmar för att göra sitt livs tävlingslopp, en ironman.
3,8 km simning, 18 mil på cykel och ett marathon (42 km löpning) på det. Snälla Pierre, dö inte nu!

Imorgon har jag en enda plan och det är träning klockan 4, sen får vi se vad som händer. Förmodligen ingenting. Skönt!

I söndags körde jag igång med gymträningen, och idag var det dags för det första simpasset för den här säsongen. Jag har världens träningsvärk sen gymmet, men det lättade en del när jag fick sträcka på mig lite i vattnet ikväll.
Det är lite tungt såhär i början, men jag tycker att det är skönt att vara tillbaka. Jag behöver mina rutiner för att må som bäst. Blir så otroligt lat annars!

Igår spenderade jag kvällen på en brygga i stan med Johanna. Det var mysigt, vi åt lite (eller mycket) snacks och hade ett riktigt deep-talk. Vi båda börjar förstå nu att vi faktiskt inte kommer kunna ses på sjukt länge, och det är asjobbigt. Det värsta är när man faktiskt börjar skapa sig riktiga hejdåplaner. Helt galet!

Nu på fredag ska jag träffa Ronja för sista gången (antagligen) innan jag åker.
På lördag säger jag hejdå till släkten.
Fredagen den 24:e säger jag hejdå till ett gäng föredetta-simmare / föredetta-US:are.
Lördagen den 25:e blir det förmodligen ett megastort gråtkalas då jag säger hejdå till min absolut bästa vän, Johanna (med flera eventuellt).
Söndagen den 26:e tänkte jag dra ihop till lite avskedsfika i klubbis med simmarna.
Sedan åker jag onsdag den 29:e. Det är så sjukt att jag inte vill tänka på det. Det är lite sorgligt att lämna alla, men resan ska bli så galet kuuuuul!

Idag körde jag mitt första gympass på precis en månad. Det var tungt må jag säga, men det känns bra nu i efterhand. En ny säsong är igång, och jag är astaggad på att göra den bra. Ska bli askul!

Let's rock!!

Nu är jag färdigjobbad och fri. Det är asskönt!

Igår var jag på mitt livs första "kräftskiva" med simmarna. Vi hade väldigt väldigt kul faktiskt!

Jag har fått brev från min värdfamilj i Spanien nu också, och det hela känns helt plötsligt väldigt verkligt. Jag kommer bo hos ett par i 30- till 35-årsåldern och så kommer jag ha en lillebror som blir 1 år ganska så precis när jag kommer till Spanien. Det kommer bli så himla kul! Jag längtar massor!

Yooo bros!
Jag har legat i koma i en vecka. Jag blev överkörd av en lastbil och fick en rejäl smäll.
Okej nej, så är inte fallet. Jag har bara inte funnit någon blogginspiration på ett tag.

Sedan i måndags har jag jobbat. Det är inte superkul att jobba på ett sommarsimläger, men barnen är snälla och söta så det är nice. Det är också nice att jag bara jobbar i fyra dagar och att jag har min sista dag imorgon. Sedan har jag ytterligare nästan tre veckors lov och sen drar jag till España.
Det har blivit många OS-kvällar de senaste dagarna, de flesta har jag spenderat med Pierre. Det är kul att Sveriges otur verkar ha vänt lite åtminstone. Medaljstatistiken ser i alla fall bra ut. Elit!

När jag vaknade imorse så vågade jag knappt gå ut ur mitt sovrum för att det knakade i golvet utanför rummet. Jag skulle ju vara ensam hemma?
Jag vågade mig ut ur rummet tillslut i alla fall för att upptäcka att jag faktiskt var ensam också. Jag antar att det bara är stugan som är gammal och gaggig och gillar att prata med mig.

Om en stund ska jag börja ta mig in till stan på något vis, och senare ska jag träffa Pierre. Vi ska på bio ikväll och det kommer bli super(!), förutom det faktum att jag kommer dö då vi ska se på skräckfilm. Men det är ju en helt annan sak.

Och förresten:
Grattis på födelsedagen Julia!

Det här är första gången i mitt liv som jag faktiskt lägger ner tid på att kolla på stora delar av OS.
Cykling, tennis, badminton, gymnastik, fäktning, fotboll, handboll och så simning såklart. Dessa är grenar jag har hunnit med att kolla lite på under de senaste dagarna.
Det coolaste jag har sett är förmodligen gymnastiken. Artistisk gymnastik. Riktigt grymt vad gymnasterna kan göra. Skulle jag ens försöka med det enklaste av deras moment skulle jag förmodligen bryta nacken.

Jag som är otroligt (!) okunnig i andra sporter än simning känner att jag ändå har fått lite bättre koll på idrottsvärlden nu. Det känns kul. 
Även inom simningen har jag skaffat mig sjukt mycket bättre koll. Tidigare kunde jag väl nämna max 10-15 simmare ute i världen men den siffran är gone with the wind nu kan man säga. Sakta men säkert bygger jag upp min allmänbildning. Känns ju bra att man fortfarande blir smartare i alla fall!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Just nu idag, klockan 07.00, har jag 4 veckor kvar här i Sverige innan jag ger mig ut på mitt livs hittills största äventyr.
Tiden går galet fort, och jag har börjat planera mina dagar nu innan jag ger mig av till Spanien. Det är många jag vill hinna träffa, och det är en del saker jag måste fixa innan resan. Det ska bli sjukt kul, men jag kommer sakna mina vänner och min familj väldigt mycket under de dryga nio månaderna som jag kommer vara borta. Men de positiva sidorna väger nog upp för de negativa, det är jag rätt säker på! Jag är i vilket fall väldigt taggad. 
Det ska bli en rolig upplevelse, med en ny familj, nya vänner, ny skola, ny kultur, ny simklubb och ett helt nytt liv.

Här ser ni poolerna i Malaga där jag kommer att träna under min tid i Spanien, och en bild från stranden som ligger ca 50 meter därifrån!


Utomhuspoolen - 50 m


Innepoolen - 25 m


La playa de la Malagueta -
och nästan allra längst ut på udden ligger träningsanläggningen. 
I feel good about that!!