Jag har varit här i Spanien i 11 dagar nu. Det känns som mycket längre tid men samtidigt som mycket kortare. Jag har det så bra här, men jag längtar redan hem till mina favoriter!
Igårkväll hade jag det superbra i alla fall. Då satt jag i samma samtal på skype i 450 minuter. Det är 7 ½ timme, och ändå var det jobbigt att lägga på. Så blir det när man pratar med de man älskar!

Idag blev det shopping på Fuengirolas (eller Mijas egentligen) stora köpcentrum Miramar. Jag drog dit med Bella och när vi var där mötte vi även Madde.
Det var mycket trevligt och köpcentrat var asbra! Där fanns H&M, Zara, Bershka, Mango, Blanco m.m och en superbra butik där man kunde handla massa krimskrams för 1 €. Me gusta!
Jag kom hem med en hel del välbehövliga (och onödiga) grejer. Däremot köpte jag varken en väska eller shorts, vilket var de två grejerna jag åkte dit för. Hehe ajdå. Men det gör inget, det går att hitta senare. På marknaden kanske!

Simning är den största delen av mitt liv och simningen här är kaos. Slutsats: Mitt liv är kaos!

Klubben jag vill simma med tränar klockan 3 varje dag i Malaga. Ni kanske förstår problemet... Skolan slutar antagligen senare än så. Annars är klubben bra, de har bra simmare, bra landträning, bra bassänger (ute och inne), fri tillgång till ett bra gym och jag skulle kunna få simma där gratis (men jag måste betala tågkort till Malaga).
Klubben här i Fuengirola verkar inte lika bra och jag fick sanslöst konstiga vibbar därifrån idag. Tränaren kunde ingen engelska vilket gjorde att allting han sa blev väldigt oklart för mig. Simning på spanska är inte riktigt min starka sida ännu. De simmar väldigt långa pass här, och det tycker jag inte om. Det är inte enligt min plan att simma 6000-8000 meter per pass, men det kan jag prata med dem om så fixar det sig (sa en simmare i klubben som inte simmar så jättemycket heller). Bassängen är inomhus (tyvärr), men jag kommer också ha tillgång till gym, där jag dock bara får vara med en vuxen. Dessutom kommer jag behöva betala ca 350-400 kronor i månaden. Ingen stor summa, men ändå. Jag får helt enkelt se hur det blir efter att jag har fått mitt schema på måndag. Hoppas på något bra upplägg nu!

Frågar du mig om det är mycket sand här så blir svaret JA!
Det är sand på stranden (såklart), jag har sand i väskan, sand i håret, sand i bikinin, sand på golvet hemma, sand överallt! Lite jobbigt. Men det är ändå skönt att veta att man har stranden nära!

Idag köpte jag glass, vilket var väldigt gott. Senare stötte jag på ännu en cool sandfigur på stranden. Sjukt stor var den.

 

Jag har haft en förfärlig bokinplastningsdag idag. Okej, överdrift, dagen i sig har egentligen varit mycket bra, men just de hemska lektionerna där vi skulle plasta in böcker sög. I övrigt så har jag äntligen fått något att göra. Det känns hemskt att behöva säga det, men plugg är något som jag faktiskt vill ha att göra med just nu. Jag tog hem ett par böcker att tjuvstarta pluggsäsongen med, men det blev aldrig av. Istället drog jag mig mot stranden för glassjakt. På stranden hittade jag coolaste sandkreationen så jag var ju bara tvungen att ta kort.



Sedan tog det mig en och en halv timme att ta mig in till stan trots de knappa 2 kilometrarna jag har att gå. Jag hann gå vilse två gånger och jag hann gå in på turistbyrån en gång innan jag hamnade rätt. Så kan det gå! Tillslut hittade jag i alla fall ett par ursnygga skor på nån affär som jag inte minns namnet på, och jag hittade till Bershka och Mango. På lördag hade jag tänkt att dra iväg till det stora köpcentret Miramar för lite shopping (eller kanske bara tittande) då jag ännu inte varit där. Det ska bli kul!

Idag drog jag och familjen och några släktingar till stranden. Det borde bara ha varit att ta med sig en handduk och en liten väska och gå dit, men så var inte fallet. Här var det ett helt projekt innan väl kom till stranden. Mat skulle lagas, picnic-väskan skulle packas, parasoll, stolar och bord skulle tas med och sist men inte minst skulle det packas med ett partytält. Ja ni såg rätt, ett partytält. Sen tog vi bilen de 356 metrarna som vi har till stranden. Med all packning så kan jag säga att det var nödvändigt att ta bilen.
Det var nice i alla fall, men solen var inte min bästa vän idag upptäckte jag när jag kommit hem. Jag är sjukt bränd på ryggen, och det gör jätteont. Men sånt är livet. Det är första skoldagen imorgon också. 
"Hejhej, jag är en tomat, vad är du för nåt?"

Hejsan, Daniel här!

Jag är Linas värdbror och jag fyller ett år på måndag. Jag är väldigt söt och kan varken prata eller gå, men jag kan krypa väldigt snabbt. Jag är helt galen i motorljud. Jag älskar bilar och motorcyklar och det mesta som låter faktiskt. Jag gillar också att skriva på datorn eller "prata" i mammas skrutt-telefon.

När morfar bär mig så får han absolut inte sätta ner mig igen. Då gråter jag högt tills någon visar mig en bil eller något annat kul. Jag älskar morfar och vill alltid bli buren av honom!

Jag gillar också att äta. Det är kul att prova på mammas och pappas mat, men det bästa är att spilla mat över hela magen och bordet. Det är roligt när tallriken välter över soffan också. Då skrattar jag högt medan mamma och pappa skäller på mig. Jag gillar att äta mat sent på kvällen. Omkring 23 passar det bra att äta den sista måltiden för dagen. Sover gör jag inte förrän midnatt, och då skriker jag oftast lite först, bara för att irritera mamma och pappa.

När Lina kom hit i onsdags blev jag förvirrad. Jag tycker inte om Lina, för hon kan inte prata spanska ordentligt. Men hon är rolig när jag får skriva på hennes tangentbord på datorn eller när hon härmar mig. Då skrattar jag. Hon är också bra att ha, för hon hjälper mig ibland när jag tappar nappen. En dag kanske Lina och jag kan bli bra vänner! 

Nu ska jag följa med mamma, pappa och mina släktingar på bio, så jag måste gå nu. 
Hejdå!

Nu har jag varit här nere i Spanien i ett par dagar, och allting blir bara bättre med tiden!
I torsdags åkte jag och min värdfamilj till Marbella för att fira min värdpappa Miguels födelsedag (som var på fredagen) hos hans släkt. Det var många nya namn och jag kommer inte ihåg ett enda av dem, men det gör inget. Det bjöds på helt okej mat (utan lök!) och jag hängde med ett par hundar och lite småbarn och så, och sen badade vi i poolen. Det var nice!

På fredagen åkte jag till Malaga för att träffa tränaren i simklubben där. Det gick bra, men det kan bli svårt för mig att simma med dem då de tränar redan klockan 15 varje dag. Det beror helt och hållet på mitt skolschema. Men det löser sig, det finns en klubb i Fuengirola också som visserligen inte är lika bra, men det är en klubb i alla fall! Och det finns en klubb i Mijas också som jag kan ta kontakt med. I värsta fall får jag simma själv, men bara jag får simma så är jag nöjd. Ska nog kunna peppa mig själv till något bra!

På fredagkvällen träffade jag Agnes som just hade kommit hit. Vi sågs en stund på stranden och så invigde vi havet genom att ta ett litet dopp. Det var lagom kallt och rätt stora vågor, men havet är havet om man säger så. Mycket nice!

Idag har jag varit på öppet hus på skolan och träffat lite svenskar! Alla var väldigt öppna av sig, men jag antar att det är så det blir när inga känner varandra. Det slutade med att vi blev ett gäng som drog till stranden och badade, solade och snackade en stund. Fyra tjejer från Uppsala och en från Örebro var vi. Kommer nog skriva mer om dem senare men jag kan ju introducera namnen nu åtminstone: Agnes, Alva, Amanda, (jag) och Sara. Mycket schyssta tjejer verkar det som! (Agnes känner jag ju redan)
Jag brände mig på en manet också, inte kul. Nu kommer jag inte våga bada mer, hehe.

Vi käkade lunch hos min värdmormor idag. Hon har också två svenska "värdbarn", men ett hade inte kommit dit än när vi var där. Den svenska tjejen som var där, Victoria, var snäll, men hade det lite svårt med språket. Stackarn, tänkte jag först, men egentligen... Det är ju hon själv som givit sig in i det här. Det blir nog bra tillslut.

Ikväll blir det någon slags "lära-känna-varandra-träff" för många elever på skolan. Det ska bli spännande!

Här är några bilder:

Hej och välkomna till mitt nya liv som spanjorska!
Okej, jag skojade. Jag är lika svensk som alltid, förutom det faktum att jag numera bor i en spansk familj i Spanien.

Jag skippar att skriva om allt hejdåande som skedde på Arlanda imorse, det var alldeles för jobbigt för att det ska få hamna här på bloggen. Istället börjar jag med att berätta om vad som har hänt mig senare under dagen!

Till att börja med mötte jag upp skolans kurator på flygplatsen i Malaga och så fick jag och tre andra tjejer skjuts till skolan. Där mötte vi upp med våra värdfamiljer, vilket var mycket spännande! Jag försökte sedan prata som en galning efter att ha fått den rekommendationen, men det kan man ju säga gick lite sisådär. Familjen lär inte ha förstått mycket av det lilla jag sa, hehe. Och inte förstår jag mig på dem heller. Men det gör nog inget, det blir bättre med tiden.
En sak jag stör mig otroligt mycket på är att man inte tar av sig skorna inomhus här. Här sitter man framför TV:n med skorna på, man går på toaletten med skorna på, man gör allt inomhus med skorna på förutom att ligga i sängen eller soffan. Gud så störande. Idioti är det. Så dumt!

Här i Fuengirola har det varit megavarmt i solen idag, vilket inte alls passar mig just nu eftersom jag är förkyld och har 38 graders feber. Så jag har hållit mig inomhus och packat upp väskorna osv under dagen. Senare på eftermiddagen tog jag en kort promenad för mig själv. Det var skönt att strosa runt ensam en liten stund faktiskt. Såklart hann jag upptäcka stranden också, la playa. Muy importante, muy importante. Sanden brände sönder mina fötter kan jag erkänna. Men jag ville inte börja springa eller så, för man vill ju inte visa att man är strand-nybörjare. Det går inte.
Senare fick jag åtminstone svalka av mina fötter och min feber litegranna i poolen på gården (PÅ GÅRDEN!!!). 
Middag åt vi inte förrän strax efter 10 och nu förväntar sig säkert mina värdföräldrar att jag ska vara vaken till typ ett eller något. No way. Nu blir det godnatt!

Nu är det snart slut på mitt sommarlov, och det har varit ett sjukt bra sådant!
Imorgonbitti lämnar jag den svenska höstkylan och åker jag iväg till flygplatsen för min 10 månaders resa till Fuengirola. Det känns jättejobbigt att säga hejdå till nära och kära, men ändå spännande att få prova på att leva ett helt annorlunda liv jämfört med det jag lever idag. 
Jag uppdaterar er om mitt nya liv när jag väl har anlänt till värmen. Ha det så bra!

 

 

Om det är någon som har fullt upp den här veckan så är det nog jag. Och det trots att jag fortfarande har sommarlov. Rätt sjukt. Men det är så mycket jag ska göra och vill hinna med innan jag åker.

Imorgon ska jag på ett möte på NIU topp 15, sen ska jag förbi skolan (Celsius) och fixa lite saker, efter det måste jag upp till Gränby en snabbis och sen ska jag gymma och simma. Blir nog skönt att få ett par saker avklarade.

Nu ska jag packa ner de sista höstkläderna i resväskan och sen ska jag krypa till kojs.

Sov gott allihopa!

Jag tänkte berätta lite mer om min Spanska familj som jag kommer bo i under året, då jag ännu inte har sagt speciellt mycket om den.

Familjen består av ett par i 30-årsåldern och en liten pluttis på 11 månader.
Mamma Sofia, pappa Miguel och lillebror Daniel.
Sofia är massös och kosmetolog (sminkös eller vad det nu innebär?) men mammaledig, och Miguel är sjukskriven på grund av en dålig fot. Daniel är söt som socker och kan krypa, men inte gå ännu. Förmodligen kan han gå när jag kommer till Spanien.
Familjen bor i en lägenhet och det finns pool på gården. Det tar ca tio minuter att gå till skolan och lika lång tid att gå till stranden. Tågstationen ligger ungefär 300 meter bort. Så himla nice kommer det bli!

Här är en bild på Sofia och Daniel...


Och här är en crazyface-bild på sötnosen själv!

Det känns bra att min älsklingspojk tog sig i mål välbehållen efter att ha kämpat utav helskotta i Kalmar Ironman. En galen prestation. Pierre är en sån himla fighter, så grym! Aaaah!

Ikväll har jag haft släktträff här hemma. Det var väldigt trevligt och det var kul att träffa alla på en gång! Det var dock en som saknades, och det var Pierre. Lite synd, men gör man en ironman så gör man. 
Presenterna som jag fick var jag inte alls beredd på. Jag ser dem som för tidiga födelsedagspresenter och jag vill tacka släkten så hemskt mycket för dem!
De passade bra i alla fall för nu kan jag köpa lite smågrejer som behövs innan jag åker. Perfekt!

Ikväll har jag fått leka lite med tussen Ebba också. En riktig sötnos!

Idag är en stor dag, inte minst för Pierre.

Under dagen har han kämpat sig igenom nästan en hel Ironman i Kalmar, och jag vet inte var jag ska ta vägen riktigt. Det är så nervöst! Jag sitter och ser på livetimingen där det verkligen syns hur trötta alla deltagare blir. Man märker när det går fort och när det går långsamt om man säger så, tiderna säger allt.
Nu har han ungefär en mil kvar av sitt avslutande marathonlopp. Så jävla galet. Ett marathon över huvud taget är coolt, men Pierre gör det efter 3,8 km simning och 180 km cykling. Så himla grym!

Hejja, hejja sista biten nu!

Nu håller vi alla tummar vi har för att han kommer i mål och lever och mår någorlunda bra! 

Gymmade på förmiddagen och sprang hem. Visst, det är bara dryga kilometern hem från Fyrishov, men det är bättre än inget. Nu ska jag äta något, göra mig i ordning och sen åka ner till stan för att träffa byggmästaren, m a o  Ronja Baumeister. Vi får väl se vad vi hittar på för nåt!

Idag har jag levt helt enligt planerna. Först gjorde jag absolut ingenting och sen simmade jag ett kort och kul pass.
Det märktes att vissa har börjat skolan idag, det var många på träningen (dock nästan inga från elitgruppen). Alla har kommit hem från sin semester verkar det som. Skönt att jag då har över två veckor kvar innan jag börjar skolan... 

Vi har fått tillskott i simmartruppen på Celsius också, vilket är kul! Välkomnar Leon, Angelica och Carl till the gang, om man säger så. Synd bara att jag själv lämnar truppen snart. Men i trean är jag tillbaka i the gang igen. Wohoo!

Nu ikväll har jag börjat lite mer seriöst med min packning inför resan. Vinterkläder (eller snarare höstkläder) och sånt kan jag ju packa redan nu då jag vet att jag inte kommer behöva dem innan jag åker. Det känns så konstigt, typ overkligt. Det är lite svårt att greppa vad som är på väg att hända.

Sooooo excited!

Idag har jag hängt med världens bästa kille, och jag har bara ett ord för det: mysigt. 
Han är så jävla mysig! Men jaja, nog om det.
Imorgonbitti (eller inatt egentligen) åker han till Kalmar för att göra sitt livs tävlingslopp, en ironman.
3,8 km simning, 18 mil på cykel och ett marathon (42 km löpning) på det. Snälla Pierre, dö inte nu!

Imorgon har jag en enda plan och det är träning klockan 4, sen får vi se vad som händer. Förmodligen ingenting. Skönt!

I söndags körde jag igång med gymträningen, och idag var det dags för det första simpasset för den här säsongen. Jag har världens träningsvärk sen gymmet, men det lättade en del när jag fick sträcka på mig lite i vattnet ikväll.
Det är lite tungt såhär i början, men jag tycker att det är skönt att vara tillbaka. Jag behöver mina rutiner för att må som bäst. Blir så otroligt lat annars!

Igår spenderade jag kvällen på en brygga i stan med Johanna. Det var mysigt, vi åt lite (eller mycket) snacks och hade ett riktigt deep-talk. Vi båda börjar förstå nu att vi faktiskt inte kommer kunna ses på sjukt länge, och det är asjobbigt. Det värsta är när man faktiskt börjar skapa sig riktiga hejdåplaner. Helt galet!

Nu på fredag ska jag träffa Ronja för sista gången (antagligen) innan jag åker.
På lördag säger jag hejdå till släkten.
Fredagen den 24:e säger jag hejdå till ett gäng föredetta-simmare / föredetta-US:are.
Lördagen den 25:e blir det förmodligen ett megastort gråtkalas då jag säger hejdå till min absolut bästa vän, Johanna (med flera eventuellt).
Söndagen den 26:e tänkte jag dra ihop till lite avskedsfika i klubbis med simmarna.
Sedan åker jag onsdag den 29:e. Det är så sjukt att jag inte vill tänka på det. Det är lite sorgligt att lämna alla, men resan ska bli så galet kuuuuul!

Idag körde jag mitt första gympass på precis en månad. Det var tungt må jag säga, men det känns bra nu i efterhand. En ny säsong är igång, och jag är astaggad på att göra den bra. Ska bli askul!

Let's rock!!

Nu är jag färdigjobbad och fri. Det är asskönt!

Igår var jag på mitt livs första "kräftskiva" med simmarna. Vi hade väldigt väldigt kul faktiskt!

Jag har fått brev från min värdfamilj i Spanien nu också, och det hela känns helt plötsligt väldigt verkligt. Jag kommer bo hos ett par i 30- till 35-årsåldern och så kommer jag ha en lillebror som blir 1 år ganska så precis när jag kommer till Spanien. Det kommer bli så himla kul! Jag längtar massor!